Spindelmannen - veckohandlingen blev en smula enklare

Lika bra att börja med en förklaring till denna dräkt. Egentligen inget som jag hade köpt eller ens lagt min röst på i hemmet att köpa. Dock så finns det ju släktingar som kommer med det ena och andra till barnen vilket innebär att en del sådana saker slinker igenom. Lilleman fattade så klart tycke för dräkten med och även om det var lite kämpigt att vänja sig vid huvan så klarade han till slut av att gå med den i en timme utan klaustrofobi.

Med bebisen hemma så har en del rutiner ändrats, bl.a. veckohandlingen som tidigare utfördes av hela familjen. Ansvaret har lagts på Lillemans axlar och till sin hjälp får han med pappa på affären. Vem skulle annars köra bilen? Inte för att Lilleman inte kan - för det gör han nog utan för att han har 15 år kvar till körkortet...

Sedan dräkten kom in i våra liv kan handlingen numera endast utföras av Spindelmannen. Tidigare har Lilleman alltid fått ta en egen liten barnkundvagn och kört race genom affären. Inga större problem när man var två vuxna och handlade. Den ena sprang efter racerföraren och den andre skötte matinköpen :) Som tur är verkar Spindelmannen ha blivit lite latare på sistone och sätter sig mer än gärna i kundvagnen istället för att riva hyllorna på mataffären.

Det blev en flicka!

För lite drygt en vecka sedan föddes äntligen barn nummer två. Som rubriken säger en flicka, så nu har man en av varje! Förlossningen gick bra men kräver nog ett eget inlägg att skriva om.

Jämfört med Lilleman känns det som att tjejen är betydligt lugnare och sover mer. Trots det är man återigen tillbaka i ett tillstånd där man är konstant trött. Igår sov jag faktiskt en timme middag, för första gången på två år. Det är även fantastisk att se Lillemans beteende, första frågorna han ställde var om bebis inte kan prata? och vill bebis inte leka nu? Första dagarna var han mer avvaktande och hade nog svårt att förstå att pappa och mamma inte kan komma första gången han ropar utan måste tänka på bebisen med. Nu vill han dock helst att hon ska sova hos honom på nätterna och ska försöka väcka henne på dagarna.

Dags att njuta av näst sista dagen på första ledigheten och ta mig lite tid med Lilleman, medans bebis och mamma sover.

Ingen bebis i sikte

Då lilleman valde att ankomma världen en vecka för tidigt, trodde vi att även denna knodd skulle välja samma väg. Men bebisen verkar ha det alldeles för bra där inne i magen. Tänker mest på min sambo som har foglossning och nog önskar att bebisen skulle kommit helst igår. Lite tänker jag på mig själv också. Det börjar dra sig mot de veckorna i månaden som jag jobbmässigt har det som tuffast och då det finns saker jag inte kan lämna över till någon annan. Självklart inser jag att jag inte ens borde tänka på detta, men det gör jag. Vill kunna fokusera fullt ut på min familj och den nyanlända familjemedlemmen. Hur går tankarna för alla andra pappor där ute? Kan de stänga ute jobbet?